När vi var i Mexico så var Wilmer med på Bamseklubben. Han hade tjatat och längtat efter detta något fruktansvärt.
När vi kom ner till mexico så hade Wilmer lite feber de 2 första dagarna så då sa vi att han inte fick vara på Bamseklubben. Sen var det stängt en dag och så var vi på utflykt en dag, så det dröjde ett par dagar tills han kunde gå, men han längtade och tjatade massor om att han ville dit.
När det äntligen var dax så var han stolt som en tupp. Han fick en T-shirt, en ryggsäck och en keps. Han vinkade glatt hejdå och jag och Claes var så himla nervösa och hade koll på mobilen hela tiden ifall de skulle ringa.
Men det hade gått super. De var på stranden första dagen och hade vattenlek, och vi kunde spionera lite lätt på honom. Han var så söt så man dog, när han lekte och pysslade med saker, och inte visste att vi såg.
Ledarna som höll i Bamseklubben var fantastiska, så barnen älskade dom.
De hade olika aktiviteter på schemat varje dag, och var öppet 5 dagar i veckan, och man fick själva bestämma vilka dagar de skulle komma, så det var toppen.
Wilmer gick totalt 3 dagar, för sen ville han inte gå dit mer.
Tror han tyckte det blev lite ensamt. De flesta hade någon som de kände sedan innan och dessutom är han väldigt blyg när det gäller att skapa nya kontaker, så han tyckte nog det var lite sådär… Och dessutom så älskar han att bada, så han saknade nog det med 🙂
Men annars var Bamseklubben super, och att Bamse och hans vänner dök upp då och då på hotellet var bara så perfekt! Barnen var lyriska och fulla av glädje!
