I går var en lång dag.
Full av längtan, och förväntan, så gick jag och visste att min älskade lillasyster var på förlossningen och skulle föda sitt första barn.
Redan på morgonen fick jag reda på att vattnet gått och sen hade vi kontakt under dagen. Men från lunchtid och framåt så gick vi bara och väntade och väntade, utan att höra något ifrån dom.
Jag tyckte det har var värre än att själv föda barn, att bara gå och inte veta något..
Jag var så himla nervös, och trodde något hänt.
Men när vi äntligen fick samtalet att världens sötaste lilla Collin kommit till världen på kvällen, så var det en sån lättnad.
.
Det är en sån mäktig känsla att bli moster. Jag är en så stolt moster, och älskar det lilla miraklet som kommit till världen så mycket. Så älskad från första stunden.
Han kom 18 dagar för tidigt, och var så himla pluttig. Nog för att man tycker att bebisar är små när de kommer men båda mina har vägt över 3,5 kg. Så när man fick se det här lilla miraklet som bara vägde 2,8 kg och bara var 47 cm lång, så så man skillnad. Det var en riktig liten mini!
