Alla har väl up & down´s i sina förhållanden. Vissa oftare, andra mer sällan.
Jag och Claes bråkar ALDRIG nästan.
Men igår kväll gick vi och la oss sura båda två. Vi sa inte ett ljud till varandra (Antar att båda hade bestämt sig för att inte säga något, och väntade på att den andra skulle prata) Vi hade inte bråkat, men vi var väl oense om vissa saker och han var sur, men sa inte varför.
Jag HATAR att gå och lägga mig "osams"
Jag kan inte sova. Ligger bara och tänker på det som hänt.. Försöker förstå, se det från bådas perspektiv osv.
Att somna utan att prata ut om det som hänt är det värsta som finns!
Egentligen handlade det om en liten skitgrej så det är bra nu, men när sånt här sker så blir man så himla känslig.
Jag kan börja gråta om jag sitter själv och tänker på det.
Bara tanken av att leva utan varandra får mig att gråta. Jag älskar ju honom och kan inte se ett liv utan varandra.
Självklart kan inte förhållandena vara perfekta alltid. Man kan inte tycka lika om allting. Man måste ha olika åsikter, annars funkar det inte. Det är jag också medveten om. Men eftersom vi alltid har det så bra och aldrig tjafsar eller bråkar, så kan en sån här sak som att tycka olika om en sak bli en stor grej för mig. Det kan få mig att bli ledsen och må dåligt.
Men, å andra sidan är det bra, för efter sånt här uppskattar man varandra extra mycket.
Patetiskt!
Du har helt rätt i allt du skriver.
Det börjar alltid med en skitgrej som sedan…….
Har stor erfarenhet av det!
En gammal musiklärare till mig, sa en gång att man aldrig ska gå o lägga sig osams, tänk om den ena aldrig mer vaknar upp…….klokt sagt! Skönt att det är bra nu =) Ses imorgon. Puss puss
Hoppas ni får gå o lägga er o vara glada idag 🙂