15 september. En alldeles speciell dag i mitt liv.
För 7 år sedan kom det vackraste jag sett till världen. En liten liten kille som sen vuxit upp och utvecklats till min goa lilla kille.
Jag kan inte fatta att det var 7 år sedan som mitt liv förändrades, att det var då som jag för första gången fick kalla mig mamma.
Att vara mamma är det absolut bästa jag vet, men självklart bland det absolut svåraste som finns.
Man vill ju inget hellre än att sina barn ska växa upp och bli trygga och självständiga individer med bra värderingar. Att de alltid ska känna att de har en stabil grund att luta sig tillbaka emot,och att man alltid ska finnas där vid deras sida.
Min älskade Wilmer. Idag fyller du 7 år, och vi har firat dig så gott vi kan. Sång, ballonger, paket och frukostfika på morgonen, pannkakstårta och fika på kvällen. I helgen fortsätter festligheterna.
