Idag grät Wilmer för första gången på flera månader när jag lämnade honom på dagis.
Det skär i mitt hjärta.
Men när han fick vinka i fönstret så gick det bra, och jag åkte i från med att få se honom glad, så det kändes ändå skönt.
Han var super mammig på morgonen och ville bara att jag skulle bära och vara med honom hela tiden, så det var lite körigt att göra iordning sig.
Jag vet vad allt detta beror på.
Igår var Kristin och Rickard och fikade hos oss. Wilmer fick födelsedagspresent och han var uppspelt och glad. Tack för fin present!
Han ville absolut inte sova, så nattningarna som ALDIG är några problem var också jobbig igår, för han var inte trött.
Så han fick komma upp ettag till, men somnade inte förens runt halv 9.
Inte så konstigt att han var trött och gnällig i morse.
Hur som helst. Det kan bara bli bättre.
Imorgon väcker vi honom med presenter och sång, och då kan man väl inte bli annat än glad =)
Tack! Ska bli så himla kul att få börja me huset:) mindre kul att det inte hinner bli färdigt till pyret kommer till världen… men det löser sig!
Hittade till din blogg pga att ni har byggt ett Lommen. Det ska vi nämligen oxå göra:) Trivs ni i huset??