Min lilla lilla Jolinis. Hon har det tufft med att börja på förskolan.
Jag har det också riktigt tufft med att hon har börjat där, eftersom hon ej är nöjd med sin tillvaro. Hon kommer lixom inte in i det ordentligt.
Hon går tisdagar och torsdagar, 9-14, men ändå så blir det inte bra.
Det har gått drygt 1 månad, men ändå blir hon super ledsen när jag går, hon är inte alls nöjd med att vara på förskolan. Går mest med sin lilla kanin, vill vara med någon av pedagogerna hela tiden och då går det ganska så bra. Men om de går ifrån eller inte kan vara med henne så blir hon jätteledsen. Hon tar sig inte direkt för att leka med något, utan tittar mest på vad de andra barnen gör.
Herregud, hur ska det här sluta? Hur lång inskolningsperiod behöver hon? Kommer det bli bättre när hon börjar gå mer regelbundet när jag börjar jobba ordentligt?
Jag mår dåligt över att behöva lämna henne där när jag vet att hon inte vill vara där. Fan vilken ångest rent ut sagt!
Dessutom får hon ju världens separationsångest från mig, även de dagar hon ej ska vara på förskolan. Hon har blivit super mammig, vill vara i famnen, mer gnällig, inte alls lika nöjd och glad som hon var förrut.
Nä usch, det här var mycket värre än vad jag hade trott. Med Wilmer gick det så himla mycket bättre, så jag hade väl säkert förväntat mig att det skulle bli så för Joline också.
Men vi kämpar på, det är det ända vi kan göra!
Sådär var Thexas också under sin inskolningstid och lite efter det också när barnen bara gick 15 timmar i veckan innan jag började jobba. Men så fort jag började jobba heltid och de var på dagis dagligen och i flera timmar så gick det över!! 🙂 Hoppas det blir liknande med henne med!! Kramar!
Hej! Tänk på att hon bara är 1,5 år och så lekar man inte så mycket med andra. Man är i sin egen bubbla! 🙂 Inte alls stor, och det är mycket nytt. Sen tror man nog som förälder att det är värre än vad det är. 🙂 du ska se att när du börjar jobba och hon kommer går fler och längre dagar kommer hon komma in i det. Med två dagar, glest och få timmar blir det svårt. Det kommer bli sååå bra sen! Oroa dej inte och visa inte det för Joline! 🙂 kramar becca
Jag har haft precis samma problem med min dotter, det räcker med att vi går/åker förbi förskolan så blir hon hysterisk o säger nej mamma neej. det går inte.. Nu har vi ”turen” och ska ha barn när som helst så dottern kan vara hemma istället för att behöva vara på förskolan, men det är inte okej att det ska behöva vara så att barnen mår dåligt över att vara där. Min dotter sov inte i sin säng under tiden som hon var på dagis, hon kunde inte släappa mig, eller vara hos farmor o farfar som hon älskar… Det är konstigt att det blir så där! Undra varför ? Men det är skönt att det är fler barn som reagerar på samma sätt som min. Hoppas att allt ordnar sig… Tror du inte det skulle hjälpa att lämna henne kortare stunder ? så separationsångesten inte blir lång eller vad man ska säga… typ bara ett par timmar kanske mellan 9-12 eller liknande.. ? går inte Wilmer o hon på samma avdelning ? kram
Tack snälla för att ni delar med er! <3 Det betyder massor att få höra era råd och erfarenheter hur ni också fått tagit er igenom en tuff period.
Jag hoppas det blir bättre när hon får börja gå lite oftare helt enkelt !
Jag jobbar på förskola och när barnen inte är där regelbundet (som efter sjukdom, eller då de bara går ett par dagar/v) så är det tyvärr jättesvårt för dom att vänja sig. Det är inget ovanligt alls och jag kan garantera att det blir bättre när hon går flera dagar i sträck efter ett tag. Det är dock viktigt att pedagogerna visar henne trygghet genom att vara där för henne när hon är ledsen.
Stackars liten.. Hon får ingen trygghet genom Wilmer då? Tänkte om han kunde hänga lite på hennes avdelning de dagarna Joline är på förskolan.
Syrran har haft en jättejobbig inskolning med sin son, först nu tre månader senare funkar det ok, men fortfarande inte klockrent.
Siri är ju nästan FÖR omammig, hon hänger hellre med Douglas och hatar att sitta i knäet på folk.. Douglas var tvärtom, honom hade jag på höften konstant… Så olika de små kan vara.
Det kommer gå bra Sandra, ha tålamod så släpper det snart.
Kram Johanna
Usch, jag känner din mammaångest ända hit! Jag har redan seprationsångest över när min lilla Alfons ska börja på dagis och då är det långt kvar, han är bara 8 månader… Men tiden går fort, det vet man ju när det är sitt andra barn, eller hur?!
Jag önskar vi hade råda med att jag kunde vara hemmafru medans barnen är små! Då kunde Alfons börja på dagis när han är tre! Skulle vara superskönt och mysigt om man kunde låta sitt barn vara hemma så länge! Jag tycker inte om att andra ska göra mitt jobb, dvs, ta hand om mitt barn!!
Men vad ska man göra? Man måste ju försörja sej!
Tänk om man kunde vinna på triss, skrapa fram 25 000kr i 25 år,det vore lösningen på problemet!;-)
Joline kommer att vänja sej men det kan ju ta några veckor innan hon känner sej trygg. Ellinor var superlätt att skola in, men sen kom ett bakslag och hon skrek och grät varje gång jag lämnade henne i flera veckor. Den enda som underlättande för alla var att jag gick snabbt när hon väl började, att jag höll mej stark och visade tydligt att hon skulle vara där, fröknarna sa att när jag var utom synhåll slutade hon gråta. Men hon var yngre än Joline när hon började, 13 månader….. De ska ju vara lite lättare att skola in då….. Men Alfons ska börja vid ca 17-18månader beroende på hur länge jag får dagarna att räcka…..
Hoppas det blir bättre snart! Lilla Joline! <3 Älskad av henne kan du ju i alla fall känna att du är mitt i kaoset!
Kramar
Tråkigt att behöva ha det sådär 🙁
Hade det likadant när min son Elias började på dagis,men nu älskar han att va där och visst,han blir fortfarande ledsen när man går ibland men de går över direkt igen.. Hoppas verkligen de går över snart!
Kanske kan de vara för att det inte är så ofta som hon är där. Men kan ju oxå vara så att hon är ett sådant barn som helt enkelt inte är ett förskolebarn. Min son hade de jätte jobbigt första 1,5 åren, nästan varje lämning innebar gråt och att personalen fick slita bort honom från mig. Men nu är han 3,5 och de funkar för de mesta bra. Men hoppas att det släpper för lilla joline snart så ni slipper ha det så jobbigt. Lycka till!
Tråkigt o höra om förskolan om det ärnågon tröst kan jag säga att min dotters inskolning var likadan, hysterisk , gråt gick mest ensam o titta på dem andra barnen, hon vart väldigt fäst vid sin inskolningsfröken, så det vart ju rena rama livet när denna fröken gick ifrån, det höll i sig i 2-3månader o då gick hon 2 dagar i veckan o varannan 3 dagar 0900-1400, vi skolade in henne närhon var 16 månader. Nu ett¨år senare älskar hon förskolan och vill o andra sidan inte vara hemma med mamma på vardagarna. Håll ut det går över. tack för en bra blogg
Vet hur det känns!
Haft liknande situation med min lilla tjej som är 17 månader.
Först gick det jättebra i början, då var allt bara kul och lek och hon förstod inte riktigt vad som hände.
Sedan har vi haft en tuff period nyligen, blivit ledsen vid lämningarna fast det har fort gått över. Men sedan varit ledsen flera gånger under dagen, velat vara med fröknarna, tittat på när dom andra lekt.
Hon går 15h i veckan fördelat på 3 dagar, men under den jobbiga perioden så gick vi istället 5 dagar och att vi turades om att vara med henne på förskolan. Flera timmar, för att sedan bli mindre och mindre. Efter två veckor så gick det hur bra som helst!
Nu är det 3 dagar igen som gäller, och hon är glad och leker.
Hoppas att det löser sig för er!
/Erika