Jag vet inte vad som hänt med Joline, men varje gång jag åker iväg och tränar så går det bra en liten stund, men sen bara gråter hon och gråter hon, ända tills jag kommer hem igen. Började förra veckan, men tänkte att det förmodligen berodde på att hon var förkyld…Men det var lika dant idag. =(
Hur tusan ska jag få henne att sluta med det?
Om jag strunat i träningen, så får hon som hon vill, och förmodligen kommer det aldrig gå att lämna bort henne.
Hon är världens mamma gris! Det är bara jag som duger!
Men samtidigt, det är ju inte värt vad som helst, för att komma iväg och träna.
Man har dåligt samvete hur man än gör. Dåligt samvete för att åka ifrån henne och veta att hon förmodligen kommer gråta, dåligt samvete för att man sätter sina behov åt sidan, dåligt samvete för de som tar hand om barnen.
Förmodligen kanske det blir bättre när Claes kommer hem och är med i vardagen igen. Det kanske blir för mycket att vara utan honom, och att jag åker iväg och tränar 1 h? Jag vet inte.. Jag får väl skippa träningen och vänta tills Claes kommer hem igen.. Tråkigt bara för de är sista veckan som det är träningspass nu. Men jag vill ju inte att lilla hjärtat ska vara ledsen.
Älskade lilla hjärta! Vad är du ledsen för?
men så söt!:)
Hej Sandra. jag hittade din blogg efter att min dotter föddes i augusti. Vi har barn i samma ålder, jag får massor med idéer och känner igen mig mkt i din blogg kanske för vi är i samma situation mammalediga med en tre-fyra åring och en bebis på 8 månader. Samma lycka och samma små problem känner verkligen igen denna seperationsfasen Mollie är också inne i en sådan kan knappt sätta ner henne för hon bler pipig och gnällig. Kommer ihåg att storebror Hugo oxå hade denna period och han kom ur den med,så jag tror att våra små oxå gör det oavsett vad vi gör. Jag funderar på att ta vara på denna tiden då hon faktiskt vill vara hos en, men så klart lämna över henne till andra när tillfälle ges. snart vill dom ju utforska allt på egen hand och bryr sig inte mkt om oss 🙁 tack för trevlig läsning förresten
ja det är ju seperationsångest. det bästa är nog att vänta med träningen tills din sambo kommer hem, så hon slipper vara ledsen.
Ååå vilken härlig bild!
Separationsångest! Du ska inte ha dåligt samvete. En bra mamma mår bra av att göra annat på egen hand oc den stunden du ä borta är ngn katastrof! Detta ären övergående period. Vår dotter började vi lämna tidigast vid 1,5 års ålder och de var det absolut sämsta vi gjort ever! Idag är hon 9 år och är fortfarande grötig när hon ska sova borta. Vår son 5 år är tvärtom han bryr sig i te så mkt. Ni gör helt rött och de är bra träning oc börja med i tid. Kom ihåg att barn är vårt ständigt dåliga samvete! Så kommer det alltid att vara.
Kram
Tyvärr så får man sätta sina barns behov framför sina egna eftersom enligt mig så de mycket viktigare!