Sandra – Mamma till Wilmer och Joline

Ja vart ska jag börja? Vilken dålig flygupplevelse vi hade denna gången. Både på ditresan OCH på hemresan!

När vi åkte dit såg det ut som att allt skulle gå som det ska. Förutom att de började boarda ett stort flygplan 20 min innan vi skulle lyfta. Det säger sig själv. Man kan inte boarda ett stort flygplan med typ 400 människor på 20 min. SJÄLVKLART tar det längre tid än 20 min.

När vi var redo att åka så får vi information om att det är något fel på utrustningen i planet och det behövde komma en tekniker att fixa det. Vi satt i ca 1,5 timme på planet och bara väntade på att få lyfta. Även om själva felet var åtgärdat relativt snabbt så var det ju så att vi missade slott tiden och var tvungna att vänta på ny.
Vi visste redan där att vi kommer missa vårt flyg i London som går till Miami. Det sa också flygvärdinnorna. Finns ingen chans att ni hinner byta plan till ett annat på 45 min.
Där och då kändes det hopplöst. När skulle vi få nästa flyg? Samma dag? Imorgon? Ingen som visste.

Men efter ettag får vi info om att vi är inbokade på ett nytt plan redan ett par timmar senare. Det ända vi behövde göra var att få ut nya boardingkort. Det kändes rätt lugnt. Klart vi skulle hinna det på ca 2 h.
Men väl landade så insåg vi att denna flygplats är gigantisk!
Du måste åka buss i ca 20 min för att bara byta terminal!  Man måste gå hur långt som helst för att komma rätt och för att över huvud taget hitta någon information.
När vi väl hittade till stället vi kunde få nya boardingkort var kön gigantisk och när det väl blir vår tur så ser expediten ut som ett frågetecken. Vi måste ställa oss i en annan kö och vänta ännu längre. Asså skojar du. Vi ska få några små papperslappar bara. Fixa det tack!!!  Nä men då ställer vi oss i andra kön!!!

Efter ännu mer väntan så får vi äntligen våra boardingkort. Där får vi se att vi inte får sitta bredvid varandra. Men de säger att vi ska gå till gaten där de ska försöka lösa det.

Ännu mer gå gå gå. Ni som har barn vet hur mycket de tycker om att gå och att köa! Vänta vänta osv. Inte alls! Att de dessutom knappt sovit eftersom vi var tvungna att gå upp mitt i natten gör inte saken bättre.
Plus, den såkallde frukosten som serverades på planet var ju såå god för barn. Not!
Seriöst. En macka med ost, skinka och senap! Hallå? Barnen åt inget alls så vid de här laget var de jätte hungriga.

De hade alltså varit vakna sedan kl 03.00 och hade ingen mat i magen (förutom en drickyogurt som de drack på Arlanda och lite frukt) och nu var klockan över 2!
Vi försökte hitta någonstans att äta på den gigantiska flygplatsen i London. Men pga att vi fick stå i kö så länge, så hann vi inte ens äta där. Så vi fick köpa några muffins och chips som fanns vid gaten så de kunde få något i magen. Katastrof igen. Fanns ingenting att köpa på denna stora flygplatsen i närheten av gaten.

Väl vid gaten så löste sig platserna. Vi fick sitta 2 och 2, så jag och Joline satt tillsammans och Claes & Wilmer.
Dax för boarding och flyget mot Miami. Självklart inte boarding i god tid innan planet ska lyfta så även här blir det försenat 1 h.

Själva flygningen gick jättebra. Barnen skötte sig exemplariskt som vanligt och sov en hel del.  Tilläggas ska också göras att vi beställt både barnmeny för barnen och laktosfritt för Claes men inget av det uppfylldes. Också skit dåligt!
Asså en allergi! Struntar man bara i det???

Vi trodde sen att vi hade haft tillräckligt med otur på flygresan dit och att hemresan skulle flyta på bra. Men det började redan vid incheckningen. 1,5 h stod vi i kön för att bara få lämna in väskorna och få boardingkorten. Är det ett skämt eller?
Trots att vi var i god tid blev det stressigt. Inte så att man kunde gå och strosa och titta i butiker, utan direkt mot gaten.

Återigen. Barn gillar inte att stå i kö. Så de ska retas och bråkas och petas på varandra hela tiden, i Brist på annat att göra såklart. Det är bara underbart att köa med barn!

Väl vår tur.  Då tar det för oss ca 30 min. Vi har fått helt utspridda platser. Alla!
Inte 2 och 2 som på ditresan, utan helt utspridda på hela planet. Barnen själva.
Vi sa att det funkar ju inte fattar ni väl. Ska de sitta bredvid folk de inte känner. Tror inte ens att de lagligt sätt får sätta barnen själva pga säkerhet osv???  Men de sa att de skulle lösa sig vid gaten.
Vänta med att boarda tills allra sist så löser vi det…

Väl på plats. Det löser sig inte!
De säger att vi får gå på planet och så informerade dom flygpersonalen om att de måste lösa det. Vi får sätta oss på platserna vi fått, barnen utan oss föräldrar, bredvid människor som pratar ett helt annat språk.
De ropar ut i högtalarna om någon kan tänka sig att byta platser, då det är en familj som fått platser helt utspritt och pga säkerhetsskäl måste några byta platser. Ingen reaktion. Från någon. Vi sitter alltså på ett fullsatt plan. Och INGEN kan offra sig att byta plats.
Det sitter mängder av människor som reser själva. Dvs de är inte bunden till sin plats överhuvudtaget. Men ingen erbjuder sig. Planet är redo att lyfta.
Claes sitter närmast barnen och springer emellan för att se att de är ok.
Då erbjuder sig 3 unga tjejer att byta platser, så Claes kunde sitta med barnen iallafall. Så gulligt!  De såg väl förmodligen paniken hos honom.
Jag sitter mycket längre fram och har ingen aning om hur det går där bak. Har det löst sig?? Är barnen jätteledsna? Rädda? Ingen informerar mig.
Jag hade en inre panik över att inte kunna finnas till för mina barn, och se att de var ok.
Hade de inte varit vana vid att flyga hade de ju förmodligen agerat helt annorlunda mot vad de gjorde. .Mina duktiga älsklingar accepterade situationen som var och satt där med vilt främmande människor och redo lyfta upp i luften innan situationen löste sig

När vi väl var uppe i luften, såklart 1 h senare än vad de var planerat, (Lyfter några plan med British airways i tid?) och man fick ta av sig bältet slängde jag mig upp och iväg för att kolla hur allt hade löst sig. Då kan jag andas ut och ser att de 3 sitter tillsammans. Sån skön känsla.

De sitter på en rad med 4 platser så en man sitter brevid dom. Han ser att jag kommer och tillhör familjen, och pratar med barnen, men inte ens då kan han erbjuds sig att flytta så jag får sitta tillsammans med familjen.
Han reser ensam så har ingen att bry sig om. Vore det inte skönare att slippa brevid andras barn en lång resa? Är inte det bara jobbigt, att bli störd av barn när man reser ensam??
Är han så dum så kan han gott sitta där. Jag jublade inombords när jag hörde att Joline spillde Joice och han fick lite på sig. Haha Det kunde han gott ha,

Maten var såklart även denna flygning inte rätt! Ingen specialkost. Dessutom var maten riktigt äcklig!
Och pga förseningen blev det exakt samma visa denna gång.
Vi var på håret att hinna med vårt anslutningsplan.
Det stod klart och tydligt i pappren att när man ska byta terminal så behöver man 90 min för att hinna igenom säkerhetskontrollen mm. Vi hade 60 min på oss tills vi var tvungna att boarda.
Det är egentligen omöjligt att klara det men vi sa det får bära eller brista. Vi springer ! Så igenom hela Londons flygplats springer vi med 2 yrvakna barn och handbagage. Igenom säkerhetskontroller, fortsätter springa. Och vi hinner!

Tack gode Gud om de finns någon. Hade ingen lust att bokas om ännu en gång. När man påbörjat hemresan så vill man bara HEM!!

Vi blev såklart försenade på detta flyget med. Bara ca 30 min! Men ändå! Som jag sa. Har de någonsin ett flyg som lyfter i tid??

Vi är fruktansvärt  besvikna över hur dessa resor varit. Strul från början till slut. Aldrig mer British Airways! Aldrig mer mellanlandningar! Är så trött på detta så ska alltid boka direktflyg hädanefter. Vi brukar alltid göra det men när vi hitta en resa för 8000 mindre så kände vi att de var värt att mellanlanda men nej. Det är det inte!  Inte över huvud taget.