Sandra – Mamma till Wilmer och Joline

Det här med att blogga och ha en rätt välbesökt blogg är såklart jätte kul, om jag inte hade gillat att skriva och dela med mig, så hade jag aldrig orkat att lägga ner så himla mycket tid i alla dessa år.
Det tar väldigt mycket tid att blogga och det är inte bara att skriva ett inlägg, och publicera, utan det ska fixas med bilder, man ska komma på vad man ska blogga om, och man ska hinna ta sig tid och faktiskt sätta sig ner och skriva.
Men jag älskar att ha bloggen att gå tillbaka i arkivet och kolla i. Det är ju faktiskt lite som en dagbok för mig också, där man kan se vad som händer med barnen och vad man gjort under vissa perioder i livet. Jag älskar att få respons ifrån er alla som läser, och det är jätte kul att samarbeta med alla olika företag som man kontaktas av.

Men när man jobbar så är det mycket svårare att få tiden räcka till för bloggen. Det är så mycket lättare att hinna uppdatera bloggen när man är mammaledig, och det finns framförallt sååå mycket mer att skriva om när man är hemma och mamma ledig för man hittar på så himla mycket mer om dagarna då.
En vanlig veckodag så finns det ju faktiskt inte så jätte mycket kul att blogga om, för vad gör man dessa dagar egentligen? Går upp, stressar iväg till jobb och förskola, jobbar, hämtar barn, lagar mat, och så ska man hinna leka med barnen samtidigt som man också ska hinna laga mat, och hålla ordning i hemmet. Ja det är inte så mycket kul att skriva om där, och då gäller det att man försöker vidga vyerna lite och komma på saker man kan berätta och dela med sig om.

Men då kommer man genast in på nästa ”problem”. Vart drar man gränsen för hur personlig man ska vara och vad man faktiskt vill berätta och dela med sig utav?
Jag tycker jag är rätt öppen och bjuder med er på en hel del in i mitt privatliv. Men självklart finns det saker som man väljer att faktiskt inte berätta om. Saker som man faktiskt känner att man kanske inte vill dela med sig av till tusentals bloggläsare. Som man känner att det kanske bara är de närmaste i ens liv som man vill berätta för.
Det är verkligen inte lätt att veta på vilken nivå man ska lägga sig..

Ja, vart vill jag egentligen komma med de här inlägget? Jag vet inte, de var bara lite tankar som cirkulerade i min hjärna idag som jag kände att jag faktiskt ville skriva om….  Se vad ni tycker?? Vart ska man faktiskt dra gränsen?? Ibland känns det som att vissa vill VETA ALLT och att man nästan får dåligt samvete över att man faktiskt väljer att inte skriva om vissa saker… när det spekuleras och diskuteras om saker som man inte valt att berätta om fullt ut..