Wilmer hade tuppkam när han vaknade imorse. Han sov kvar i sägen när vi gick upp, men jag lämnade dörren öppen. Hörde att han började vakna till, men han låg och gnodde omkring. Sen hörde jag hans små steg komma tassande. Då kommer han med en filt gosandes i ansiktet, nappen i munnen och håret i världens tuppkam. Han såg så jäkla mysig ut. Finns det något mysigare än ett pyjamas barn?
Han var sådär gosig och mysig imorse och låg och mös i famnen.
Så himla mysigt! Undra om det bara av vi föräldrar som verkligen förstår! deras små varma kroppar som bara kramar en! 🙂