Tisdagar kommer numer att vara min värsta dag på veckan.
Det är den dagen som kommer bli riktigt tuff och jobbig att lämna Wilmer på förskolan.
15 timmar per vecka, fördelat på tisdag, onsdag och torsdag, blir alldeles för lång ledighet. Man får börja på ruta 1 varje tisdag, för att sen kommit lite framåt på torsdag, och sen börja om igen.
Lämningen idag var katastrof!!
Börjar undra om han har separationsångest. Han mordhöll mig runt halsen helt hysteriskt, och grät och grät. Jätte ledsen.
– Mamma jag tycker om dig!!! Jag vill inte vara här. Mamma jag vill vara med dig!!!
Tror han att jag lämnar honom där för att jag inte tycker om honom? Han vet ju att jag älskar honom mest av allt i hela världen. Det säger vi ju flera gånger om dagen till varandra.
Han grät redan imorse innan vi gick till dagis och sa att han inte ville vara där. Jag kan verkligen inte förstå varför?
När han väl är där, och kommit igång med lek och annat, så har han jätte bra dagar där. Så varför denna separationsångest!?
Men han grät så fort vi kom innanför dörrarna idag.
Separationsångesten är lika dant på gympan han går på nu. Han vill att jag ska vara med, och sitta brevid, hålla handen och göra övningarna tillsammans med honom till en början, sen går det bättre, efter en stund.. Då kan jag sitta och titta på, men han har koll på mig hela tiden, och ropar att jag ska komma ibland.
Idag lyckades jag ändå vara stark, och höll verkligen tillbaka mina tårar när jag kände att mina ögon fylldes. Fy tusan, det är svårt. Riktigt svårt! Men jag är stolt över mig själv att jag stod på mig, och klarade det.
Tillslut fick vi skiljas åt ändå, men han var ändå jätte ledsen. Han vinkade i fönstret och grät. Fy, det är verkligen inte det sista man vill se av sin son när man går hem.
Varför gör du så här mammas älskade hjärta?
Vart är det här spralliga och tuffa bustrollet på morgonen ?
Naw lilleplutten då. Tufft för er nu! Tror dock det ”bara” är en fas och att det kommer gå över. Om du inte redan gjort det så prata med fröknarna så dom förstår och kanske kan ha en och samma person som är med han lite extra när ni kommer och en stund efter du gått, så kanske han känner sig ”tryggare” med en och samma?
Tror dock det är bra att du ”behåller masken” och som du själv skriver ”står på dig”. Prata med honom innan ni ska gå, kanske kan hjälpa att ”förbereda” honom på att ni går dit, vad som kommer hända där, mamma måste gå och jobba, ni ska ha samling, måla, äta och mamma/pappa hämtar dig senare etc i en positiv ton.
Jag är verkligen ingen expert men försöker bara ge små tips som jag själv hade gjort 🙂 Håll ut och fokusera på det positiva.
KRAM på dig!
Först vill jag börja med att jag verkligen gillar din blogg=)
Jag har också haft samma problem med min son och var beredd på att byta dagis och allt. Han börja också gråta redan innan vi skulle gå dit och sa snälla mamma vill vara hos dig och höll fast mig när jag skulle gå. Men saken var att jag va så tvingad att lämna honom i med att jag skulle till jobbet. Jag grät varje gång jag gick där ifrån och hade sån ångest om man gjorde rätt, men sen efter ett tag så lugna det ner sig. Nu älskar han dagis och säger knappt hejdå utan bara springer rakt in. Jag tror det är en fas de kommer in i som sedan går över=) Lycka till! kram på dig
Sandra. Men åh, tack snälla va gullig du är, å vad glad jag blir!
Hoppas verkligen också att det är en fas han går igenom nu, och att det blir bättre. Han har alltid älskat att gå dit, och aldrig gråtit annats, så det känns så konstigt att det kommer nu helt plötslig.
Men vi ska kämpa på och gå igenom det här på ett bra sätt.
Stor kram!
Ja ni kan ju alltid testa med 3 timmar, alla barn är ju olika och man får testa sig fram. Tror inte det skulle funka med min son dock, för han har ju jättekul när han väl är på dagis, det är bara lämningen som är jobbig men så fort jag gått så leker han på!
Så därför tror jag inte 3 timmar är lösningen för oss iaf, känns som han bara hinner komma igång så ska han hem igen…
Vi får helt enkelt hoppas att det bara är en period nu dom är ledsna 🙂
Nee fy:( Gud va jobbigt det måste vara!! Bävar redan för den dagen Adela ska börja dagis.. Men då är de ju så små och mer ovetandes kanske? Värre när de säger som Wilmer och verkligen kan uttrycka känslorna i ord. Hoppas det blir bättre snart. Nu är nattamning nr 1 färdig:) hihi kram
Förstår dig sååå väl!!!
Vi har haft det jättetufft till och från med våran minsting (2 1/2 år) och förra veckan gick det riktigt bra, men denna vecka har han storgråtit efter mig när jag har gått:-(
Idag grät jag på väg från dagis kan jag säga, fy tusan!!!:-(
Hoppas det snart vänder för er, många kramar!!!!!
Sandra: Usch, det är verkligen hemskt. Känns så himla tråkigt att gå ledsen där ifrån. Det är inte det sista man vill se. Jag tänker på det hela dagen, och det gör säkert du också.
Hoppas verkligen det blir bättre för er också snart!!
Kramar!
Har precis samma problem med min 3-åring. Han har börjat gå 15 h i veckan nu sen augusti innan dess gick han heltid, och jag måste säga att det blivit värre sedan han började gå kortare. Han tar vääärldens tid på sig på morgonen och vill verkligen inte gå iväg till dagis och när vi väl är där så vill han inte släppa mig 🙁
Det gör riktigt ont att behöva gå ifrån sitt gråtande barn men samtidigt måste man tänka att han BEHÖVER vara där och leka av sig, utvecklas osv. Han blir ju riktigt rastlös av att gå hemma med en tråkig höggravid mamma. Bävar för att det blir ännu värre snart när lillasyster kommer och han fattar att mamma är hemma med bebis men att han måste vara på dagis..
Jenny: Det är det som är sååå hemskt! Han vet ju att jag och Joline går hem, och undrar väl varför inte han får vara med 🙁
Jag funderar på att ev se om de går att ha 3 timmar varje dag istället för 5 timmar, tis, ons o tor…. Kanske är lättare om han får in en bättre rutin?
Hoppas det blir bättre för er snart också.
kram
Stackars dig. Det är verkligen hemskt och jag får ont i magen när jag läser det du skriver just för att jag själv varit där. Hoppas det blir bättre snart, vilket det också kommer att bli.
Åhh gud va jobbigt det är, vi hade en sån period i våras. Jag grät varje gång jag gick från förskolan. Usch. Det vi gjorde som gjorde det lite bättre var att vi pratade jättemkt om hemma (både före o efter dagis) att det skulle bli en bra lämning, att jag inte skulle försvinna utan hämta honom en stund efter att de ätit mat och pratade även om vad har ville göra för skoj när vi kom till förskolan. Vi kom överens med pedagogerna att det alltid skulle vara någon av pedagogerna som ”möter upp” och kommer med förslag på saker att göra..tex ”idag Linus så har jag tagit fram blixtenpusslet som du tycker så mkt om el idag bygger vi en högt torn av klossarna osv. Något som ”fångade” upp honom o fick honom på andra tankar. Det fungerade bättre o bättre för varje dag och till slut så var lämningarna som vanligt igen, dvs inga problem alls. Hoppas det löser sig för er. Prata med fröknarna o berätta hur du känner osv, så kanske de kommer med jättebra förslag! Kram
Ooooh, jag känner så väl igen mig i vad du skriver! Thristan ahr ALLTID älskat dagis, men nu de senaste veckorna har han avrit såååå himla ledsen när vi lämnat honom. Igår kom det fram från honom själv att det varit några barn som retat och skrattat åt honom angående en grej. Så Thristan har säkert gått och mått dåligt över det i flera veckor utan att säga nåt. Hoppas att det kan gå bättre att lämna honom nu när jag och fröknarna vet vad som hänt (ska prata mer med dom i em sen)
Kanske har det hänt något på Wilmers dagis? Har du frågat honom varför han inte vill vara där? Thristan gråter också och säger att han vill vara med mig, så det är säkert separationsångest också. Usch, vad jobbigt det är! 🙁