Påväg åt rätt håll?

Jag skrev om min löpprestation jag gjorde i söndags, och var så stolt över den!
I tisdags var det dags att ta på sig löparskorna igen och ge mig ut.
I söndags var jag typ spyfärdig när jag hade sprungit 4,6 km. Jag ville typ döö!

Men i tisdags var det såå stor skillnad. Jag orkade springa och hade så mycket energi. Jag kom över en tröskel efter ettag, som att man jag kom in i andra andningen och det kändes som jag skulle kunna fortsatt att springa i en evighet.

Det måste ju vara dagsformen som styr… Men det var så lyftande för självförtroendet att uppnå mitt personbästa, dvs 6 km. Att dessutom känna att jag hade energi över så jag skulle kunna fortsatt. Det gav mig så jäkla mycket mersmak och blodad tand till att fortsätta med löpningen, som jag tidigare verkligen ogillat.
Känns som att styrketräningen har gett någon form av resultat även konditionsmässigt.

Jag vill ut i kväll igen och bara sätta på mig lurarna med musik och springa. I lugnet, mörkret, alldeles själv. Så avslappnande att bara springa och inte tänka på något annat än hur jag springer..