Sandra – Mamma till Wilmer och Joline

När jag gick och la mig förra året var jag riktigt besviken. Jag trodde jag skulle gå över tiden, men sen hände allting så plötsligt och snabbt.
Det föddes en liten tjej på självaste Bf dagen!!

Här är förlossningsberättelsen !

Dagen innan Joline föddes kände jag INGENTING alls.
Visst, lite tryck neråt och lite stickningar pga trycket mot livmodern, men det hade jag kännt ett bra tag, men annars ingenting. Inga förvärkar, Nothing!

Jag försökte mig på att vara aktiv. Klippte gräs, rensade ogräs, och kvällen avslutades med att gå en långpromenad.
Wilmer vaknade vid halv 1 den natten och då gick jag på toa. Kände mig besviken att jag fortfarande inte kände något och tänkte för mig själv att – jaha, då blir det att gå över tiden då, eftersom jag nu var inne på självaste BF dagen.
Jag lägger mig och somnar om igen, men vaknar halv 2 av att jag hörde ett knäppande/knäckande ljud från magen. Ganska högt. Jag undrade vad det var men kände ganska snabbt att det blev kladdigt i trosorna.
Jag gick upp på toan och undrade om det var vattnet som gått. Det var inga mängder vatten som kom, men det kom några droppar.

Jag blev glad och lite nervös! Äntligen kanske var dax.
Men inga värkar kom. Min första tanke var då att jag skulle få gå ett par dagar till och sedan bli igångsatt.
(Man får ju gå 3 dagar innan man blir igångsatt om vattnet gått)
Men runt 02,00 så kom värkarna. Inga superstarka värkar till att börja med, men de var endast 2-3 minuter mellan värkarna.
Jag gick upp och började packa det sista ifall vi skulle behöva åka in.
Ganska snabbt blir värkarna starkare och de håller sig med 2-3 minuter mellanrum.
Rätt vad det är så säger det poff och det är ett slemmigt vatten på hela vardagsrumsgolvet.
Jag blev lite full i skratt. Nu fick man verkligen vara med om att vattnet gått, på riktigt!! Det gick inte att ta miste om vad det var. Och glad att man var hemma när det hände =)

Jag ringde förlossningen och sa att vattnet gått och de ställde lite frågor om bla hur min förra förlossning var.
Eftersom de inte tog så jätte lång tid förra gången och att jag då var förstföderska, så tyckte hon att vi skulle komma in ganska snart och göra en undersökning åtminstonde.
När jag pratade med henne gick vattnet igen. Herregud, hur kan det finnas så mycket vatten i kroppen?
Vid 3 tiden ringde jag till mamma och pappa och sa att de skulle komma för att det förmodligen var dax nu.

När klockan var runt halv 4 påbörjade vi resan in till förlossningen. Värkarna var fortfarande med 3 minuters mellanrum men jag kände att jag klarade av dom. Jag hade full kontroll.
Klockan 03,55 skrevs vi in på förlossningen och vi fick gå in i undersökningsrummet.
Fick börja med att gå på toa och ta ett urinprov och sen fick jag lägga mig i sängen och mäta hjärtljudet, och värkarna samt ta mitt blodtryck.
När vi var själva där inne i rummet så tyckte jag att värkarna blev lite svagare. Först var det en stark värk. 3 minuters vila, sen kom en lite svagare värk, och sen efter 3 minuter blev det en stark värk igen.
Nej tänkte jag. Ska det hela stanna av nu eller vad är det frågan om?

Klockan 04,13 togs denna bilden nedan.
Då låg jag i undersökningsrummet och mätte hjärtljud och värkar. Fullt påklädd och ingen hade kollat hur mycket jag hade öppnat mig.

<br

(Vet inte riktigt hur jag ligger med huvudet. Men skit samma)

Strax här efter så kommer Barnmorskan in och känner hur mycket jag öppnat mig.
Då är jag öppen 8 cm.
Just när hon känner hur öppen jag är så kommer världens längsta värk. Det känns som den aldrig ska ta slut.
Då är första gången jag känner att det gör riktigt riktigt ont.
Barnmorskan undrar över bedövning och jag säger att jag inte riktigt vet. Hon säger att det här kommer gå fort så hon föreslår lustgas.
Jag provade inte lustgas sist och har varit lite rädd för den men sa att jag kunde prova.
Just när vi ska gå från undersökningsrummet till ett förlossningsrum och jag är påväg att resa mig ur sängen så känner jag att jag inte kommer upp. Det tar emot. Krystvärkarna börjar.
Klockan är 04,45 och barnmorskan säger att vi får förlösa i undersökningsrummet.
I en vanlig säng, inget att hålla i eller trycka emot på fick jag förlösa. Ingen bedövning eller ens lustgas fanns att få.

Klockan 04,52 kommer lilla prinsessan ut. Vackrast i hela världen och älskad från första stund!

3640 gram och 51 cm lång.