Joline fick hem sina nya glasögon igår.
Hon har tjatat och tjatat och frågat när hennes glasögon ska komma, så jag skynda mig och hämtade dom, så fort jag fick besked att de var klara igår.
Var så glad han hon var så positiv och glad över det.
När jag kom hem tog hon på sig dom direkt, men när hon väl provat dom, så ville hon direkt ta av dom.
Hon säger att hon ser bra utan glasögon och pekar, -Titta mamma, där är lampan, där är tavlan, osv. Jag behöver inte ha mina glasögon.
Jag sätter mig med henne i knät och förklarar och berättar att vi varit hos ögondoktorn som tittat på hennes ögon och att de sa att hennes ögon mår bra av att ha glasögon på sig.
Att hon kommer se mycket bättre i dom, men att det kanske tar en stund innan hon vänjer sig med dom.
Jag får lirka, muta och berömma, allt för att hon ska ha dom på sig.
Men när hon efter en stund står framför spegeln med glasögonen på sig, och tittar på sig själv, så säger hon:
– Nä mamma, jag är ful i mina glasögon.
Då känner jag hur hela mitt hjärta krossas och att mina ögon fylls av tårar.
Min allra finaste lilla tjej, som är det vackraste i världen i mina ögon. Jag vill ju att hon ska känna att hon är det finaste som finns.
När hon skulle gå och sova så hittade jag på och läste en godnattsaga om Joline. Hon älskar när man berättar Jolinesagor, så igår berättade jag om lilla Joline och hennes fina glasögon, Man ser hur hon skiner upp i hela ansiktet när man säger att hon är det finaste som finns, och att hon är så fin i sina glasögon.. Hon ser så stolt ut och lite generad.
Så imorse vaknade hon glad.
Hon valde själv vilka glasögon hon ville ha på sig och valde sina ”prinsesskläder”, för det var fredag. Hon ville vara fredagsfin.
Allt var frid och fröjd och jag kände att det jag pratade och berömde så mycket om igårkväll hade gjort sitt, och att det nu skulle gå bra.
Men när hon skulle gå ut ur bilen på förskolan, så ramlar hon och blir blöt. Jolines värld blir katastrof då! Hon hatar att bli blöt och smutsig.
Det förstörde allt. Den glada lilla tjejen som var så stolt imorse, som stod och dansa framför spegeln med sina glasögon, ville inte alls ha på sig dom längre.
Så nu var vi tillbaka på ruta 0 igen.
Så det gäller att bygga upp och stärka hennes självförtroende, att ge beröm och peppa henne, så hoppas jag att det här blir bra.
Jag vill vara stark, men känner mig så jäkla känslig.. och är nära till gråt hela tiden.
Jag hör hennes ord ekar i mitt huvud hela tiden.. Men jag ska göra allt i min makt för att du ska känna dig självsäker och som den vackraste prinsessan i hela världen.. Min älskade Joline!
Vilken söt liten prinsessa, och så söt i sina fina glasögon. Hemskt att småbarn redan tänker så, men tycker du gjorde det jättebra.
Hon är ju så fin lilla prinsessan! Tror att serien om klass 1b har en bok om när en tjej får glasögon. Vill minnas att de lyfter allt väldigt positivt. Tips!
Nej, usch, stackars. Inga alls roligt att de redan tänker och tycker sådana tankar. Verkligen sorgligt, men vad bra du tog det! Toppen-mamma 🙂 Glasögon är by the way coolt och din dotter var jättesöt i dem.
Åh, Ninas kommentar ovan glädjer mig. Även jag blev berörd av ditt inlägg, men Nina berörde lite ”allmäna tips” jag också kom att tänka på. Det är så lätt som ung förälder i detta samhälle att föra över sin egna tankar om utseende och yttre utan att ens tänka på det. Ex vis som att man säger per automatik ”jag (måste) bara sminka mig innan vi går till affären”
Detta exempel var heller absolut inte riktad som någon kritik då jag inte har en aning om hur det är hemma hos er, utan bara vad jag själv har tänkt på med mig själv, att man får bita sig i tungan många ggr …barn gör ju som man gör inte vad man säger. Lycka till och hälsa Joline att hon verkligen är lika supersöt med sina glasögon!!
När jag läser det du skriver känner jag att det sårar en del i mig med 🙁 Så himla tråkigt att hon funderar i de spåren, särskilt när hon är liten. Tycker ditt förhållningssätt låter riktigt bra dock 🙂
Kommer dock att tänka på min egna bakgrund. Jag är den enda i min släkt med glasögon. Jag är dessutom en sådan person som p.g.a. tidigare ögoninfektioner och risk för fler inte under några omständigheter får ha linser som standard. Läkaren säger att jag kan få ha endagslinser max 3 gånger per år, så absolut inget i vardagen alltså. Det som följt med mig i princip hela livet är känslan av hur mycket snyggare jag skulle vara utan glasögon, det är liksom något man brottas med oftare än man skulle önska.
Det är så himla tråkigt att glasögon av någon anledning framställs som något fult av samhället. Eller som att glasögonbärare skulle vara snyggare utan dem, åtminstone. Det görs inte jätteöppet, men alla tycks ha den åsikten. När någon exempelvis skaffar linser säger de typ alltid att det är för att de ser bättre ut så (en hel del har dock argument som att det är skönt att slippa se suddigt för att glasögon alltid blir smutsiga och andra funktionella argument). De personer i filmer som är vackra har typ aldrig glasögon. (Är dock inte utseendet av karaktärer ett problem i filmbranschen över lag? Att alla goda oftast är väldigt ”vackra”, och alla onda eller oviktiga ”fula”) Tänker exempelvis på filmen ”En prinsessas dagbok” där huvudpersonen får genomgå förändringar i sin stil för att bli prinsessig och vacker. Det okontrollerbara håret och glasögonen är ju typ det första som ryker. Försöker inte rikta någon kritik mot dig eller så, det är mer att jag kom att tänka på allt detta när jag läste inlägget. Hoppas innerligt att Joline slipper uppleva en hel del sådant.
Jag är ingen förälder, så jag har aldrig varit i din sits. Om det är något som jag spontant skulle vilja tipsa om utifrån mina erfarenheter som barn är att föräldrarna inte bör lägga så stort fokus vid om man är snygg eller inte utan försöka prata om andra attribut (OBS. Jag vet inte hur du gör här, jag pratar bara allmänt för jag har ingen insikt i era liv eller värderingar som sådana, tog mest upp det för att det är så oerhört lätt att förmedla att det är viktigt utan att man tänker på det, ex. genom att inte själva vilja gå ut utan smink eller kanske själv till och med förmedla en negativ bild så som att prata om att man är snygg ”ändå”). Ett annat tips är att försöka hitta ex. filmer och böcker med huvudpersoner med blandade utseendemässiga attribut på karaktärerna. Som sagt, jag vet inte hur du redan gör i dessa frågor så det är inget du ska ta som kritik. Utan mer allmänna tips 🙂