Ingen dans på rosor…

Älskar att komma hem till mina små busungar efter en dag på jobbet.
Det är 100 % fullt ös från första sekund oavsett om man hämtar dom på dagis eller hemma hos någon av våra föräldrar..
De har känslor som snabbt kan ändras.,  Man möts alltid av glädje och lycka som i nästa sekund kan vara gråt eller frustration, syskonen emellan…för att någon inte får kramas först, eller att någon råkar puttas och ramla osv.
Man vet aldrig vad man väntar sig och allt kan gå från toppen till botten på några sekunder, men det är verkligen det som är charmen med småbarnslivet också.
Oavsett hur glada, arga, ledsna, uppspelta, hysteriska de är, så älskar jag dom varje sekund.
Men gudarna ska veta att det är INTE en lätt uppgift att vara mamma till två barn och att tillfredsställa deras behov och önskemål hela tiden. Det är den tuffaste uppgift jag kommer ha i livet och verkligen ingen dans på rosor alla dagar.

Älskar den här bilden som Laila Villebeck fotat. Den fångar deras bus i ögonen…