Att flyga hem och mellanlanda är bland de värsta jag vet.
Det är tungt nog att lämna paradiset, så ska man tvingas att ha en lång flygresa framför sig.
Nattflyg var det denna gång, vilket gjorde att man såg framför sig att man skulle få sova ett bra tag. Men icke!
Istället var det en jäkla unge som skrek konstant i 7 timmar!
Kan ni tänka er att den mitt i natten skriker så ingen på planet kan sova.
Ja trodde ja skulle bli tokig.
Våra barn skötte sig exemplariskt och sov. Men då ska man behöva störa sig av ett annat barn. Det var inte ett skrik som att han hade ont eller så utan mer att han var förbannad och arg. Ville inte sitta där.
Tyckte synd om föräldrarna för kan förstå paniken i deras kroppar när det är mitt i natten och alla vill sova å sitt barn skriker! PANIK!
Men jag satte i lurarna i öronen och försökte sova och lyssna på podcast, men då låg Joline i hela sätet och blev störd och ville kunna röra sig obegränsat så jag satt dessutom som en påse med skit hela resan för att hon skulle sova och ligga bra. Slumrade till ca 20 min på hela flighten så huvudet är skapligt mosigt just nu.
Har mellanlandat i Amsterdam nu och bara väntar på att få komma hem. Längtan har aldrig varit så stor efter en dusch och en säng just nu,
Saknar redan paradiset men hoppas vi får njuta av det sköna vårvädret hemma i Sverige nu.
