Hjälp vilken natt det var!
Joline vaknade kl 01 och var helt hysterisk. Grät grät och grät, eller snarare SKREK och ingenting hjälpte, ända fram till kl 03.
Frustrerande är bara förnamnet, när man försöker trösta och lista ut vad felet kan vara.
Det var inte långt borta att vi åkte in med henne, men då började hon lugna ner sig.
När hon väl somnade så låg hon och snyftade, ni vet så som man gör när man gråtit länge, i drygt 1 h, fast i sömnen. Stackars lilla hjärtat.
Jag kan fortfarande inte säga vad det var…
Öroninflammation, tandsprickning, magknip, förkylningen?
Ja, jag vet inte. Vi tippade på öronen, men eftersom hon inte hade feber och att hon är pigg och glad idag, så fick vi ingen jourtid på vc.
Jag är oerhört glad att det här hände när Claes var hemma. Jag vet inte vad jag hade gjort om jag var själv..
Jag är mycket mer harig och orolig än vad Claes är. Så jag hoppas innerligt att det inte blir såhär i natt igen.
Mammas älskade hjärta, kan du inte få vara frisk nu?
Stackars liten!
Och stackars er, för jag vet själv hur jobbigt och frustrerande det kan va när de små skriker länge utan att man kan hitta nån anledning till varför:-(
Hoppas att ni får sova gott inatt!
Hon är så söt lilltjejen!:-)
Kram!!!
Så blir våran tjej ibland med. Kan skrika upp imot en timme, ingenting hjälper alls, tårarna bara rinner..Bara vara där å trösta.Hon blir även sådär snyftande efter. Dom få gånger det händer oss så har hon alltid varit övertrött. Nån gång har hon även vaknat upp ur sömnen och blivit så. Man är så maktlös..