Fy tusan vilken morgon jag hade idag.
Wilmer har fått för sig att han inte vill gå till förskolan längre. Varenda morgon när han ska dit så säger han – Nej, jag vill inte, jag vill vara hemma med dig mamma.
Vi har alltid gått dit, och när han väl är där, så har det aldrig varit något problem. Han har börjar leka direkt, och allt har varit bra!
Men det började redan förra veckan. På torsdagen så ville han heller inte vara där, när vi kommit dit, men tillslut så ville han leka, och jag sa hejdå och gick därifrån. Men då ringde de lite senare och sa att Wilmer var jätte ledsen, för han tyckte att vi inte sagt hejdå ordentligt.
Men sen hade det gått över och allt hade varit bra, och han hade lekt och haft jätte kul.
Imorse var det lika dant. Han skulle inte gå till dagis sa han. Vi åkte ändå dit, men sa hela tiden att han ville att jag skulle vara kvar med honom hela dagen. När vi väl kom till förskolan så var han som ett plåster på mig. Han ville inte leka med något, utan följa med mig hem igen.
Jag förstår inte varför han helt plötsligt inte vill vara på förskolan? Han har alltid älskat att vara där, och har alltid jätte kul när han är där. Fröknarna säger att Wilmer är jätte populär bland alla barnen och alla tycker om och vill leka med honom och blir glada när han kommer, så han har ju verkligen kompisar att vara med, så det kan ju inte vara något sånt.
Jag vill att han ska gå sina 15 timmar i veckan på förskolan, för att han behöver den stimuleringen, och det är nyttigt för honom att vara där, göra massor av roliga saker, lära sig saker och lära sig vara i grupp, och vara ifrån mig.
Men när han varje dag säger att han inte vill, så känner man sig som världens sämsta mamma, när man lämnar honom där.
Idag var jag kvar i ca 30 min och försökte få honom att leka, och hitta på något kul, men inget var bra. Han ville bara vara med mig.
När fröken sen frågade om det var okej att hon tog honom och gick iväg, och sen skulle ringa om det var något, så blev han hysterisk, och grät massor, han ropade efter mig och var jätte ledsen.
Mina tårar bara rann ner på kinderna och att gå min väg ifrån honom när han var sådär ledsen krossade mitt hjärta!!
Efter en stund pratade jag med pedagogerna och då var allt bra. Han åt frukt och lekte som vanligt!
Men jag har mått dåligt över det här hela dagen. Det skär i hjärtat och mina ögon fylls av tårar när jag tänker på hur ledsen han blev.
Det är så himla svårt dilemma. Om jag tar med honom hem igen, eller skippar att gå dit, så lär han sig det, och det kommer bli ännu svårare för honom att gå dit nästa gång. Det blir bara en ond cirkel.
Och när jag väl börjar jobba, så har man ju inget alternativ, då måste han ju vara där.
Jag hoppas bara att det är någon fas just nu och att det blir bättre, för att uppleva sånna här morgnar 3 dagar i veckan orkar jag inte med!
Har ni varit med om detsamma, eller har ni några tips och råd på vad man kan göra för att det ska bli bättre?
Det jag har lärt mig när jag har jobbat, haft vfu samt diskuterat med andra pedagoger är att det bästa är korta avsked och att inte visa sig känslosam för barnet även om det är svårt. Att de är likadana varje dag och helt enkelt egentligen lämna barnet säg att ni ska vinka sen bara gå för förhoppningsvis så släpper barnet det ganska fort. Om en förälder drar sig för att gå, eller som många andra gör, går ut och kommer tillbaka för att barnet är ledsen så ger det barnet dubbla budskap :)!
Hoppas det blir bättre för förstår att det absolut iiiinte är lätt och inte kul att gå hem med gråter i halsen vilket jag själv skulle göra om det var jag! usch!
Det där med vinkfönstret och tävling lät som en rolig idé =) Det får han att tänka på nåt annat än att ”mamma ska gå”. Det vet jag massa barn gjorde på Giraffen, superpopulärt. KRAM
Usch ja vad jobbigt det där är! Barnen har varit helt hysteriska och inte alls velat vara på dagis sedan sommaruppehållet. Och att de var lediga därifrån en vecka nu när vi var utomlands hjälpte ju inte heller. Förut avr det bara Thexas som var ledsen, men nu är det Thristan också. Och han har ALLTID älskat dagis, och aldrig varit ledsen. Usch, vad jobbigt det är!
Men det är nog som du säger, man får nog inte ge med sig för då blir det nog bara ännu jobbigare.
Stor kram!
De flesta går nog igenom detta. Pedagogerna säger ju också det och de går ju igenom många barn så att säga.
Förstår att själva lämningen är skitjobbig men tänk glädje och överös hela förskolan med din trygga och glada kroppshållning….du förstår min tanke här va? Man får klistra på ett extra skal för både sin egen och barnens bästa…på nått vis. Om ett vinkfönster fungerar så kör på det. Kanske fråga W hur/var han vill vinka… Lille Plutten….man vill ju inte se dem så ledsna.
MEN….det går över, jag lovar.
Styrkekramar i massor
//Jenny
Ja! Vinkfönster är toppen! Det körde vi med också när det var som jobbigast! Att tävla dit gör det roligt att säga hejdå!!! 🙂
Tråkigt för er alla blir det ju att starta en dag så.Men det är säkert en fas efter att ha varit ledig så länge ifrån dagis. Han behöver nog en invänjningstid precis som alla andra i början. Du är ingen dålig mamma!!!
Håller med om vad flera andra redan skrivit; KORTA avsked!
Annars tror barnet att man ska va kvar hos dom hela dan, och då blir det oftast bara värre sen när man väl ska gå…
Säger INTE att det är så för alla, men tror iaf det är bäst med korta avsked och det säger jag både som förälder och förskolepersonal (jobbat på många förskolor som barnskötare)
Idag var första dagen på den här terminen som min minsting inte grät vid dagislämningen, men vi har haft det skitjobbigt i perioder så jag förstår dig verkligen!!
Hoppas det snart vänder (och det kommer det göra) och att det går bättre och bättre att lämna din fina kille på förskolan.
Kram till dig!!!!
Åh, så jobbigt det måste kännas 🙁 Tyvärr så har jag ingen erfarenhet av det så jag kan inte hjälpa 🙁
Håller med Linda.
Korta lämningar tror jag på.
Han ska inte vänja sig vid att du är där. Du lämnar bara honom och säger hejdå.
Har dom kanske nåt fönster ni kan vinka i efter att ni sagt hejdå??
Jag lämnar in min son på dagis, pratar kort med nån av fröknarna, säger hejdå och sen tävlar vi till vinkfönstret.
Självklart vinner sonen alltid eftersom jag ska ta på mig skorna och gå ut och han blir lika glad varje gåg han vinner.
med till vinkfönstret följer alltid fröken med och efter en vink och slängpuss går de två iväg och aktiverar sig med något.
har samma problem som dig. Förra veckan fick dem dra loss min dotter ifrån mig och hon storgrät och ropade mamma, mamma, jag vill vara med dig!! det var hur hemskt som helst att bara gå ifrån henne, vad ska barnen tänka om en egentligen?! men precis som du säger så har man inget val när man arbetar eller studerar. För att det inte ska bli sådär igen så satsar vi på korta avsked då jag ger henne en kram och säger att mamma snart kommer och det börjar att bli bättre och jag hoppas att det aldrig någonsin händer igen. Jag kan tänka mig att det kanske finns lite avundsjuka från din sons sida, barn är inte dumma och han förstår/vet att du är hemma med hans syster och såklart att han med vill vara hemma då. Ge han egen tid med dig då bara ni två hittar på något roligt tillsammans. hoppas att lämningen på dagiset går bättre och bättre för hans skull. Ha det bra.
Åh, vad jobbigt Sandra! Men jag tror också på korta hejdå. Att vara kvar gör det bara jobbigare.
Jag har en kompis som lät sin son komma hem när han gick igenom samma sak i samma ålder och när han kom hem så grät han och bråkade för att han ville tillbaka till dagis…
Ge det några veckor, var stark och visa inte att du blir ledsen över att han blir ledsen i samband med att du lämnar honom.
Jag har haft problem med både lämning och hämtning i olika perioder. Klart att det är jobbigast när de inte vill bli lämnade! Stor kram till dig!
Något kul är på G i alla fall: http://lailavillebeck.blogg.se/2012/september/vaggkalender-2013.html
Låt han vara hemma han förstår ju att ni är hemma o vill Me ha mamma tid o vara hemma med er Passa på nu när du e hemma!!!
Jag tror på korta adjö… Lämna in honom säga hej då och att någon fröken tar honom. Hoppas det blir bättre förstår att det är jätte jobbigt. Ni bor ju väldigt nära dagis också men det är tur skogen är därimellan.
Jag har haft det precis likadant med min äldsta. Första och enda gången det har varit problem att lämna på förskolan var då, och det kom ca ett år efter att lillebror kom till världen. Och han själv var då 4 ½ ungefär.
Han hade ångest och ville absolut inte gå dit, och till slut grät han när jag lämnade. Jag själv blev också väldigt ledsen och tyckte det var skitjobbigt. Fröknarna bestämde samma dag att alla lämningar skulle ske på samma sätt. Dvs, väldigt kort (att stanna ger barnet dubbla signaler och gör saken värre, enligt dem). All personal fick samma information så att varje dag skulle se lika dan ut, oberoende av vilken personal som tog emot. Och det konstiga var att det hjälpte/fungerade direkt. Efter typ två dagar så var allt som vanligt.
Lycka till och hoppas det går över fort för din pojke med!
Hade samma med Isabelle några ggr. Precis som med er, från att ha älskat o gå där till hysteriska lämningar där fröken en gång slet henne ur mina armar. Det var fruktansvärt o jag mådde skit dåligt, men hon mådde bra resten av dagen. Mitt tips är; Var stark o visa absolut inte att det känns jobbigt för dig att lämna. Lättare sagt än gjort, men försök vara positiv och kämpa på. Det ger med sig..
Kramar om!
När har du tänkt att börja jobba igen?
Tindra. Jag ska börja jobba i jan eller feb.
Usch, det låter jättejobbigt! =/ Blir typ tårögd när du berättar att du började gråta. Hoppas det blir bättre snart Sandra.
Alla mina barn har haft liknande perioder i olika åldrar. Det är svårt men det är bara att gå. Senast i fredags fick personalen på Frita våldhålla Stina som inte vill gå i Förskoleklass, hon tjurade å var galen ett tag men en halvtimme senare var de bra. De brukar hålla på ett tag, någon månad kanske å sen vips så är de tillbaka till sitt ”vanliga” jag igen.