Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sig. Snabbt kan hela livet rasera. Tårar rinner från kinderna, panikkänslan i kroppen, och känslan av att livet aldrig kommer bli bra igen sprider sig igenom hela kroppen.
Ibland räcker inte orden till för att förklara en känsla.. Eller för att ge tröst. Inga ord i världen är tillräckliga för att man ska kunna se ljuset i den mörka tunneln. Men det är då det är skönt att ha en trygghet i sin familj, en axel att luta sig emot och som ger styrka för att klara sin sorg. Tillsammans är vi starka!
En viktig pusselbit i mitt liv är min äskande syster. Vad skulle mitt liv vara utan henne. Jag kommer alltid finnas där för henne och vet att hon alltid finns där för mig. Älskar dig!
Vad fint skrivet och vilket vackert foto på er!