Vissa dagar är det verkligen jobbigare att vara mamma än andra. Idag är det en jobbig dag och det ända man känner för är att säga upp sig från rollen och gå härifrån.
Det låter hemskt att säga det, men man orkar inte hur mycket som helst. Det når till en viss gräns, men sen rinner bägaren över.
Det har varit en extremt jobbig månad nu. Joline har varit hemma med mig och vi är med varandra dygnet runt iprincip och man märker att hon är så uttråkad av att vara hemma.
Hon har kommit till den åldern att hon behöver bli mer stimulerad så att hon ska börja på förskola varje dag, från feb kommer inte mer lägligt. (även om det till en början kommer vara skit jobbigt, eftersom jag vet hur det var i höstas när vi körde inskolning, och nu kommer börja om)
Dessutom så är hon i en extremt jobbig period just nu. Hon vill vara i famnen hela tiden, kan inte vara ifrån mig ens en minut. Hon kan inte leka själv utan ska helst sitta i mitt knä och leka. Då är allt bra. Om jag råkar gå ifrån henne för att göra något, ex gå på toa så blir hysterisk och bara gråter och går efter.
Förstår ni. Jag får inte ens gå på toaletten ifred. Helst ska hon sitta i mitt knä då.
Som ni förstår så är det sjuk påfrestande. Det handlar inte om att jag inte älskar henne, för det gör jag. Jag älskar henne så det gör ont i mig. Jag skulle göra allt för henne. Men man behöver verkligen få lite andrum och komma i från henne.
Det har varit en speciell månad på alla sätt och vis. Pga vissa omständigheter så har den varit jobbigare än vad den egentligen kanske hade varit och det är mycket pga det som jag säkert känner såhär. Men jag har känt mig som om jag varit i ett fängelse här hemma, och nu vill jag bara fly. Få lite egentid där jag bara kan få lite andrum, ladda upp med ny energi, så att jag kan komma tillbaka och ge mina barn all den kärlek de kan få.
Wilmer har varit i en helt underbar period ettag. Han har blivit så stor och förstår så mycket. Samtidigt som han också kan reta gallfeber på mig. Han ska bråka och testa gränserna, och han ska retas och bråka med Joline, så att hon blir ledsen och gör allt för att prova vart gränsen går.
Samtidigt kan Joline bråkas och retas med Wilmer också så det är verkligen inte lätt.
Vissa dagar är jobbigare än andra, och idag har det varit en extremt jobbig dag. Joline har gråtit iprincip hela dagen. inte nöjd med något alls. Hon kastar sig och gråter på golvet, och är allmänt missnöjd, om jag inte har henne i famnen. Men hon är snart 18 månader. Jag kan inte gå och bära henne hela dagarna. Min kropp orkar inte det.
Wilmer har retats och bråkats med Joline hela dagen, och gjort precis tvärt emot vad jag sagt… så ja, idag kände jag verkligen för att säga upp mig från mammarollen ettag, om man hade kunnat. Men jag hade säkert ångrat mig rätt så snabbt. För oavsett vad de gör, så älskar jag mina barn över allt annat.
Någon mamma som känner igen sig?
En syskonbild som Laila Villebeck fotat på Jolines 9 månaders fotografering.
(Joline var på skit humör då också, som man ser på hennes min, och Wilmer var full av bus)
Jag har inga råd så att ge men jag vill bara skriva att du ska ju inte behöva känna att du måste skriva ”tro inte att jag inte älskar mina barn”. Självklart tvivlar ingen på det. Man slutar ju inte att älska sina barn för att dom är jobbiga.
Vissa dagar suger ju bara så stenhårt när man har barn och jag är aldrig rädd för att säga det och skäms inte över det heller. Alla som har barn vet att det inte är underbart jämt. Jag har en 10 månaders flicka.
Försök få lite egentid så du får ny energi! Kram till dig
Åh jag råkade av misstag trycka bort din kommentar på min blogg!:-(
Oj vad tufft att vara ihop med en brandman! Och december månad har väl fler uttryckningar än vanligt gissar jag!
Vad stark du är Sandra,som gör så mkt själv och gör det så bra!
Ja, du är verkligen inte ensam, och jag tror de allra flesta mammor känner såhär ibland men de vågar inte sägadet högt!
Men vad skönt att ni ska till Mexico och ladda batterierna snart! Spara lite sol åt oss och smuggla ner i resväskan och ta med hem till oss!!
Tack för att du skrev ett hjärtligt och ärligt inlägg, det är skönt att läsa och känna igen sej, man är inte ensam!
Att vara mamma är och förblir världens tuffaste jobb!!!!
Men vi mammor är fantastiska, det finns inget vi inte klarar av!!
Massa kramar
Haha, bara skrattar för jag känner igen mig så väl!! Jag lovar, så känner ALLA ibland! <3 Man sätter bara olika ord på den känslan, men ALLA har en gräns när tålamodet tar slut. Särskilt vi mammor som vill så mycket och så väl hela tiden!! För då blir man nog extra besviken på sig själv om man inte orkar ligga på topp hela tiden och hålla humöret uppe. Men ingen orkar det!! Ibland får man unna sig en Mammie-paus 😉 som jag brukar kalla det -låta karln ta hand om barnen och stänga in sig i ett eget rum, läsa skvaller o käka en Daim! 😉 Eller nästa gång man hinner; en hel shoppingdag med bästa tjejkompisen och massa goda lattes på vägen! 😀 Om du bokar in nåt sånt till mellandagsrean är halva vunnet redan där; bara att ha något att längta till gör ju underverk!! <3
Och glöm inte: Man måste få "pysa ut" ibland, bli lite less och sätta ord på sina känslor! Sen räcker det med att få den där energin från annat håll, så känner man ju sig som en helt ny människa!! 😀
Ojdå, nu blev det så där långt igen, kan verkligen inte fatta mig kort!! 😉 Men det jag ville få fram var mest att skicka över lite kärlek och säga att man FÅR känna som du gör – och du verkar dessutom vara världens bästa mamma!!! <3
KRAM!
TACK för all pepp och att ni delar med er av era erfarenheter!! Det känns jätte skönt att höra att man inte är ensam om att känns så ibland. <3
Ungefär precis likadan har min dag varit. Missnöjd småtting å extrem trotsig storebror. Fattar precis.
O ja, det känner man igen:)
Det är inte bara rosa moln med de små liven, utan det kommer tuffa perioder också.
Som tur är så finns det så mycket som gör det värt:)
Stackars sig! Förstår verkligen vad du menar. Tur att det är fler fantastiska dagar med att vara mamma än de som är jobbiga. 🙂
Hoppas det känns lite lättare snart.
Kram
Åh Sandra detta går extra mycket in i hjärtat idag! Ja jag känner igen mig, så skönt att du skriver om det! Jag tror det är en helt normal och befogad känsla, speciellt när barnen är små och man har mycket tid med den. Jag är även varannan-vecka-förälder så jag känner press på att tiden ska vara så himla bra när vi väl är tillsammans.
Hoppas du får en välförtjänt stund för dig själv snart, så du kan ladda batterierna!
Kram på dig fina människa!
JAG känner igen mig! Jag hade dock en väldigt lång sådan period. Eller två långa perioder rättare sagt…
Men det jag vill säga med den här kommentaren är att Oliver är otroligt lättretlig, gråter lätt och vill klänga på oss hela tiden när hans mage inte riktigt är som den ska. Du vet det här med trög mage och så… Kanske är det så för Joline också?
Det tog lång tid för mig att koppla ihop Olivers mage med hans humör, men det kändes så mycket lättare när jag visste att hans periodvis dåliga humör har en förklaring. Det blev lättare att handskas med på något sätt. Ändå kan jag fortfarande tänka ”Åh, nej, inte nu. Jag hinner inte bära på en ledsen och grinig kille just idag!” Men om sanningen ska fram så är alla dagar precis lika fullproppade med saker att göra, så det är väl lika bra att finna sig i situationen.
Men det är klart att man blir frustrerad. Och det får man faktiskt bli 🙂
Hoppas att det blir bättre snart!
Kram!
Åh Sandra, du är inte ensam!!!!
Jag vill säga upp mej var och varannan dag, speciellt på kvällarna när alla är trötta men ingen sover!!!;-)
Jag hade lika gärna kunnat skriva ett precis likadant inlägg. Jag känner mej jätteofta fängslad här hemma!!!! Nästintill hela tiden. Men det är ju för att man blir så låst till hemmet under småbarnsåren, så man blir rastlöst ochjag känner mejväldigt ensam att vara hemma så mycket.
Jag har en lika mammig bebis här. Det är jättemysigt men också jättekrävande! Man behöver andrum.
Inte blir det bättre av att jag sköter den mesta markservicen hemma såsom matlagning, planering av matinköp, julklappar, städning, tvättning m.m. Jagfår hjälp av Niklas, men jag måste först curla honom ochbägleda honom lite.
Så jag har tre barn! Så ja,jaglängtar efter egen tid flera gånger om dagen! Speciellt under vintermånaderna när det är så mörkt ute!
Hoppas du får en lugnare dag imorgon! Du är intexensam!!
Söt bild på söta busbarn!
Kramar
kul att du skriver ett sånt här inlägg för jag har faktiskt oxå knåpat ihop ett liknande 😛
känner verkligen igen mig! hade mer än gärna sagt upp mig vissa dagar 😉
Hej Sandra! Jag har följt din blogg ett tag men det är första gången jag skriver till dig. Jag känner helt igen mig i dina känslor! Jag har en dotter som blir 2 i februari och en dotter som är 4 månader. Ibland tar det bara stopp helt enkelt. Man orkar inte med hur mycket skrik och gnäll som helst. Vi har haft en väldigt lång period av nån form av trots. Utbrott, gråt, skrik, ja du vet….jag har ofta känt att jag bara vill gå ut och stänga dörren. Det är ju så viktigt att få ladda batterierna så man orkar komma igen. Men det är ju inte alltid så lätt som småbarnsförälder! Man får ta vara på varje tillfälle man får!
Ha det så bra! / Mikaela
Amen sister;) jag tror att alla föräldrar har såna dagar ibland, kämpa på!