Sandra – Mamma till Wilmer och Joline

Idag har jag sagt upp mig.
Det är inte något man gör varje dag precis.
Efter 12,5 år på samma företag, ska jag nu äntligen släppa taget och prova på livet utanför.

Jag har svävat lite på moln idag, pga lycka.
Beskedet om att jag fått tjänsten kom redan i fredags eftermiddag, men först i morse skrev jag kontraktet.
Det är ju först då man känner att det är på riktigt.

Tänk att det kan kännas så bra, med något nytt, som man ännu inte vet till 100% vad det kommer innebära för mig.
Jag vet vad själva tjänsten innebär, men man kan aldrig veta vilken känsla och vad ett nytt arbete kommer att ge sig själv som person.
Vilka personer som man kommer stöta på i sin karriär, och vad dom kommer betyda för mig i framtiden.
Men med magkänslan som jag fått efter mina intervjuer, av de jag träffat och om företaget som sådant, så ger det mig en riktig wow känsla.
Det här är ett företag som bryr sig om sina anställda, och som har så sjukt bra värderingar och mål.
Det ska bli en ära att få börja arbeta där. Att bli en i laget.

Men tänk vad mycket fina människor jag fått äran att lära känna under mina år på Telia.
Några av dom jag stött på under årens gång, är några av mina bästa vänner idag.
Det kunde man ju aldrig tro när man träffades för första gången. Nyfikna, nervösa och pirriga, som man alltid känner sig när man börjar ett nytt jobb eller en ny tjänst.
Men tillsammans har man vuxit, utvecklats och hjälpt varandra. Peppat och stöttat varandra, och blivit som en liten familj, fast på jobbet.
Utan mina kollegor hade jag aldrig varit där jag är idag. Är så tacksam för det.

Jag har laddat upp och gjort mig redo för det här steget ett bra tag nu, Varit runt på andra företag och intervjuer, bivit erbjuden andra tjänster men som inte känts 100% rätt i magen och därför tackat nej till.
Men när det här dök upp, och allt bara känns så oerhört bra, då får jag släppa taget om min trygghet och sätta mina vingar på prov.