Idag var vi på föräldramöte på ”skolan” Wilmer ska börja på i höst.
Innan jag gick dit hade jag en liten klump i magen och kände att de skulle vara jätte jobbigt att han skulle börja förskoleklass.
Ska min lilla kille vara ute på en stor skolgård med massa äldre barn?
Ska min lilla plutt ta maten själv i en stor matsal?
Ska han kunna hålla sig inom skolans gränser och inte rymma därifrån?
Ja det är bara några av alla tankar jag haft.
Men efter mötet kändes det ändå rätt bra. Fick en bra känsla i magen.
Lokalerna är jätte fräscha. En stor skolgård med roliga saker att leka med, kändes som bra pedagoger, så jag tror säkert de här kommer gå jättebra.
Wilmer själv verkar ändå se fram emot det, och de är ju ändå ett naturligt steg att ta nu. De börjar växa ifrån förskolan och intresset för räkning, bokstäver, skrivning och läsning kommer mer och mer.
Han har med sig en hel del kompisar, så det känns också jättebra.
Det ända som oroar mig lite fortfarande är frita delen.
De känns så himla stort och de är så himla mycket barn. Men de har ju fungerat tidigare, så de är klart de kommer funka nu med.
Tror allt kommer ge med sig när allt väl är igång. Men de är nog naturligt att man som mamma oroar sig lite extra mycket.
Kan ändå inte fatta att lilleman är så stor så han ska börja förskoleklass efter sommaren. Han föddes ju precis nyss!!
Ni som har äldre barn. Hur kände ni när de skulle börja förskoleklass??
Vad är frita? Fritids?
Där de är före och efter förskoleklass, vi säger frita 🙂 men de kanske heter fritids?
Jag har ett barn i förskoleklass nu och en som ska börja till hösten. Jag har känt precis som du! Min stora kille är lite försiktig och första tiden var han lite reserverad men fann sig snabbt. Det jag saknar är att det inte blir samma personliga kontakt som på dagis. Det är fler barn per vuxen och de förväntas klara mycket själva. Nu när min lille ska börja funderar jag också tex på matsituationen, men barn är fantastiska på att anpassa sig!
Jag tyckte det va jättehemskt att lämna mina små barn på denna stora skola.
Men barnen fann sig fort och lärde sig just det där jag va orolig för att dom inte skulle kunna ( som dina tankar ) direkt.
Tror att vi föräldrar oroar oss i onödan men jag har ju en tjej som nu ska lämna Uttersberg för den ännu större skolan och samma nervositet infinner sig igen.
Är väl kanske som det ska när man är förälder 🙂
Men jag lovar att det kommer gå toppen
/ Helen
Kände exakt likadant som dig! Nu ska vi ta nästa steg o börja ettan i höst. Inte lika stort men ändå en stor förändring.
Isabelle har alltid varit väldigt självständig o duktig så visste att de inte skulle bli några problem. Än så länge har allt fungerat bra, även med frita. Helt naturligt o känna som du gör ☺️
Tiden springer iväg o de är snart stora..
Jag har inte äldre barn, utan en precis som du börjar Förskoleklass. Känns nog jobbigare för mig än för min son skulle jag tro :/