Hjälp vilket humör en treåring kan ha!!
Idag kom jag lite tidigare för att hämta Wilmer eftersom jag hade varit på bvc när tandläkaren var där och pratade om barns tänder och då passade jag på att hämta hem honom när jag ändå var påklädd..
Men de tog ett bra tag att ens komma ifrån förskolan. Han hade alldeles för mycket att göra.
Väl påklädd och redo att gå hem, så bryter han ihop. Jag har inte med mig pulkan som han hade åkt i på morgonen till förskolan, och helt galen skriker han och gråter hela vägen hem. Vägrar gå, vilket slutar med att jag får bära honom hem, samtidigt som jag drar Joline i vagnen.
Tur vi bor nära!!
Men sen efter att ha fått åka pulkan ett varv runt huset, så blev han nöjd, och nu sitter vi i soffan och ser på Pippi och äter mellis.
All trots och all gråt är som bortblåst, och han är världens mysigaste.
Tur att det går över lika snabbt som det kan komma.
