Sandra – Mamma till Wilmer och Joline

Igår blev en dag som man inte riktigt hade tänkt sig.
Började med att jag fick åka hem och vabba vid lunchtid, då Joline hade kräkts på dagis.Men väl hemma var hon precis som vanligt och åt, var pigg och lekte. Och behöll allt hon åt och drack.
Vi kände då att detta kan inte vara magsjuka. (Hon hade nämligen kräkts en gång förra helgen också och var också precis som vanligt och åt direkt efter och behöll det, men då behandlade vi det som magsjuka även om vi inte trodde de var det)

Ringde 1177 som sa att de där inte är magsjuka utan något annat. Ev allergi mot något..
Vi skulle försöka tänka på vad hon åt och se om vi kunde koppla det samman. Och om det skulle hända igen var vi tvugna att kontakta BVC för allergi utredning.

Hon var fortsatt pigg och glad hela eftermiddagen och  kvällen så vi åkte till våra vänner. Där lekte hon hur mkt som helst och var fortsatt full med energi.
Från ingenstans blir hon helt nere och säger att hon har ont i magen igen. Och tar det lugnt.
Det dröjde lite med maten på kvällen, så vi tänkte att de kanske var lågt blodsocker eftersom det nu var några timmar sedan hon åt.
Hon åt en halv macka och sen somnade hon.
Jätte konstigt tyckte vi. Men vi trodde att hon hade lågt blodsocker och hade tagit slut på all energi eftersom de var full fart på henne hela dagen, men inte ätit / druckit super mycket
Sen gick det snabbt. Hon vaknade upp, skakade och var helt borta.
Kräktes jättelite till (mackan hon åt) och sen var fortsatt helt borta och skakig.
Då kände vi att vi ville ta ett blodprov för att kolla hennes sockernivå. Det kändes som att blodsockernivån var alldeles för låg, och att hon var såhär pga detta.
Vi åkte till min mammas jobb och tog ett blodprov, som då visade högt socker. Vilket kändes jätte konstigt. Med tanke på lite mat och kräkning.
Vi ringde 1177 och de ville vi skulle åka in direkt för att detta inte var normalt och akut när så små barn hade högt socker.

Väl på akuten gjorde de massa prover. De tog blodprov, urinprov, tog trycket, kolla syresättning , frågade miljoner frågor mm. Det tog ett bra tag att få Joline att kissa, men när väl det var gjort kunde vi få svar på alla provsvar och undersökningar.
Då kunde de konstatera att det inte var diabetes iallafall. Som tur var! Men däremot visade det sig att hon hade urinvägsinfektion.
Barn kan tydligen bära på det,  utan att ha de vanliga symptomen som att de gör ont när man kissar.
Det kan istället visa sig genom att man har mindre aptit, kräkningar, förändrat beteende som att man är mer irriterad t.ex.. vilket precis stämmer in på hur Joline varit senaste tiden.
Vi har reagerat över att hon ätit mindre än vad hon brukar göra, har varit mycket känsligare och gråtit lättare och blivit mer irriterad och arg, och detta har varit ungefär en månad.
Nu fick hon penicillin så hoppas vi att de blir bra tillslut.
Det är så fruktansvärt att se sina små barn så dåliga, och jag blev så fruktansvärt nervös när de sa att vi var tvungna att åka in akut för ev diabetes.

Det hann att passera så fruktansvärt mycket tankar i bilfärden in till sjukhuset, och var en sån lättnad att det inte var diabetes hon hade.
Jag är så stolt över hur den här lilla tjejen hanterade allt där inne så bra. Massa stick i fingret, undersökningar, och allt när man mår jätte dåligt och är super trött, då det är mitt i natten, men inte ett enda knyst till gnäll, eller gråt.
Min fina tjej! Du är BÄST!