Sovrutiner!
Eftersom jag ändå var inne lite på Wilmers katastrofala nattningar, så kan jag lika gärna fortsätta berätta om det.
Vi har alltid haft det super enkelt att lägga Wilmer.
Han äter vällingen i vår säng, vi bär in honom i sin säng. Säger godnatt, älskar dig, sovgott. Har gått ut och stängt dörren. Sen har han somnat själv.
När vi bytte från spjälsängen till den nya vanliga sängen så falerade hela nattningsrutinen.
Vi fortsatte med vällingen i vår säng. Gick in och la honom i sin säng, godnatt, sovgott osv. Gick ut.
De första dagarna gick det bra. Han grät lite, och sen somnade han.
Men sen helt plötsligt kom han ju på att han kunde gå ur sängen, och då började kaoset.
Vi provade då, dumma som vi är, att sitta brevid hans säng, tills han somnade. Och det var dumt. Nu kan vi inte gå ut ur rummet utan att han blir jätte ledsen och gråter och gråter, och kommer ut till oss.
När vi sitter där inne, så gör han oftast allt annat än att sova. Ligger och pratar, leker med napparna, sätter sig upp, sparkar i väggen osv.
Vi har provat alla olika sorters metoder känns det som. Sitta helt tyst och stilla och inte kolla på honom. Säga åt honom att sluta leka, gått ut, kommit in. Ligga brevid honom i sägen, sitta på en pall brevid. Vi har provat att lägga honom lite senare, för att han verkligen ska vara trött, men ingenting funkar och det känns som att nattningarna tar en evighet. I värsta fall tar det 1,5 h.
Vi har dragit ner på sovtiden på dagis, så nu får han sova max 30 min, och det funkar bra där. Att ta bort det helt, tror jag inte han klarar än så länge. Inte de dagarna som han är på dagis. Hemma går det bra, men där är det ett högre tempo, så jag tror han behöver en liten stunds vila.
Men man känner bara att det är hopplöst just nu. Kvällarna försvinner bort. Man får ingen egentid tillsammans, för den ena ska sitta instängd i Wilmers rum halva kvällen.
VAD SKA VI GÖRA???? SNÄLLA KOM MED TIPS OCH RÅD!! DET KAN INTE FORTSÄTTA SÅHÄR.
Det känns som allt blir en ont cirkel. När han somnar sent på kvällarna, (i värsta fall kan klockan hunnit bli runt 9) och man väcker honom tidigt på morgonen så är han ju super trött. Vilket självklart är förståligt, ooch då gråter han och vill sova. På kvällarna, är han pigg och glad, och gråter för att han inte vill sova.
Det är en morgontrött lite kille vi har, som är kvällspigg.
Kan säga att vi har precis samma problem, vår Linus fyller 2 år i dec.. så de är ju jämngamla.
Vi har också försökt med allt verkligen, nu kör vi "5-mintersmetoden" för äldre barn.. (man kan beställa en broschyr från denna sida http://www.eckerberg.se/be/index.html )
Nu har vi kört detta i en vecka och från att det tog ca 1 timme första gången till att det tar max 15 min nu så känns det som vi är på rätt väg. Denna metod går ut på att barnen ska lära sig att somna på egen hand och då även kunna somna om själv om barnet vaknar under natten. Innan så vaknade Linus nästan alltid vaknat 1-2 gånger per natt och var ledsen och svår att söva om. Nu har han sovit hela nätterna i några dagar.
Ville bara tipsa… gå in på hemsidan och läs lite och diskutera om det är något för er. Men för oss är det värt de.. vi har tagit kontroll över nattningen igen.
Känns jätteskönt.
Lycka till.
Kram Åsa
Jag har en dotter som heter Linnéa som blir 2½ år nu den sjunde december. I samband med hennes två års dag beslutade vi att det var dags att byta ut spjälsängen mot en större säng. Vi har sen dag ett varit väldigt konsekventa med nattningsrutinen. Vilket går till såhär;
Först borstar vi tänderna, sen brukar hon få välja en eller två böcker som hon vill att vi ska läsa. Efter att vi har läst färdigt brukar vi prata om vad vi ska göra imorgon t.ex gå på dagis, hälsa på någon, eller vad det nu kan vara.(Så att vi har något att se fram emot när vi vaknar).
Därefter brukar vi pussas och kramas en stund. Sen säger vi godnatt och lämnar rummet.
Oftast somnar hon själv, men vissa kväller krånglar det och hon vill inte komma till ro. Hon brukar antingen smygleka på sitt rum eller springa ut till oss i soffan. Varje gång tar vi bestämt tag i hennes hand och går under tystnad in och stoppar om henne igen. Väl nerbäddad säger vi vänligt men bestämt att hon ska sova nu.Ibland ger hon upp efter en gång, ibland efter tio. Men vi uppreppar samma procedur tills hon har somnat.
Men som sagt det är sällan det krånglar.
Hoppas ni hittar ett sätt som fungerar för er!
(Kanske att Wilmer skulle dricka vällingen i sin säng medan ni läser något för honom, så att han blir sömnig på plats?)
Lyckatill!
/Sandra
Jag har fått lära mig att det är tryggare för barnen att somna där dom ska vakna så att säga. Så mycket hellre att han somnar i sin säng på en gång.
Så har vi gjort. Och i början var det totalkaos. Vi började med att sitta ligga bredvid honom. Det resulterade oftast i att någon av oss somnade där också. Sedan provade vi att sitta bredvid sängen. Vilket liksom för er kunde ta lååång tid. Men sedan bestämde vi oss för att nu jäklar får det vara bra. Nu ska han sonmna och sova i sin säng. Så vi gick in och lade honom, sa godnatt..att det var dax och sova. Och så gick vi ut. I början sprang han ut direkt och vi sprang som jojjos fram och tillbaka. Men vi sa aldrig något till honom. La honom bara i sängen och gick ut igen. Viktigt är att vara extremt tydlig och visa bestämt att det är ni som bestämmer. Musse märker på min ton och på mina ögon när jag menar allvar.
Det gick en tid och han slutade i alla fall att springa ut så fort vi lämnat rummet. Han låg precis som wilmer och sparkade, lekte och allt han kunde hitta på istället för att sova. Men jag brydde mig inte. Han lämnade iaf inte rummet och för mig var det en tillräcklig vinst just då. Han hade förstått att det var där han skulle vara.
Ibland kunde jag se hur han stod och sneglade ut ur rummet men aldrig gick han över tröskeln. Aldrig, inte ens en cm. Rätt roligt faktiskt.
Och sen vips så somnade han.
Och så har det fortsatt.
Numer dricker han välling med oss i soffan. Vi borstar tänderna..hämtar nallen och sju miljoner andra ting han ska ha i sängen och sen springer han i själv och lägger sig.
Han släcker tillochmed lampan själv. Och blir hysterisk om någon tänder den.
Samtidigt som det säkert kan vara en fas wilmer går igenom så kanske han faktiskt prövar er riktigt ordentligt också. Jag tror på att vara konsekvent och tydlig. Och naturligtvis en stor dos med tålamod. Jäklar vad tålamod man måste ha.
Tips va det ja!
Låter som att det är något fel på dygnsrytmen.
Mer aktivering kanske långt innan läggdags.
Var mer bestämd,sitt inte i Wilmers rum låt han skricka ett tag det går över jag lovar.
Verkar som att våra killar följer varandra precis när det gäller de två senaste inläggen du skrivit. Eftersom de är precis lika gamla så får vi helt enkelt tro att det är en fas…. Läggningarna kan här ta flera timmar och klockan tickar gärna på mot 22-tiden. Därav en trött kille på morgonen och dagislämningarna därför inte helt bra. Vi får helt enkelt stå ut och hoppas att det blir bättre. Känns som det faktiskt inte kan bli sämre!
Kram Frida
Det där är en kämpig period, minns det som igår 😉
men det vi gjorde var att bära tillbaka och säga godnatt även om det var 30 gånger vi gjorde det så visade vi att nej, nu är det sovdags, vi ses i morgon.
Tillslut gick det bättre och blev färre o färre gånger man bar tillbaka och sedan en dag så var det bara att lägga och gå ut och unga mera problem alls. Det går men tar tid om man inte är konsekvent tar det ännu längre tid dessutom. Lycka till!
lugn bara, det är en ny fas då barnet känner behov av extra trygghet och närhet. Det kan då även kännas otryggt att sova i den nya sängen
Newbs. Lägg honom bestämt och gå därifrån. Går han upp så gå tillbaka och lägg honom utan att säga något till honom, igen. osvosv. till sist förstår han att det inte lönar sig att gå upp.
ge honom ingen uppmärksamhet. Prata inte med honom. Kolla på Supernanny
Jag har hört att man ska försöka hålla sig till en metod och att det kan ta upp till fem dagar, vi vissa fall lite mer (med förmodligen en skrikande unge) tills det fungerar. Och vara bestämd och hålla sig till den…
Lycka till!
Vi hade samma problem med Nova när hon var i den åldern och bytte till vanlig säng. Men en dag bestämde vi oss bara att vi inte kunde sitta bredvid henne hela kvällarna tills hon somnade utan att hon fick lära sig att somna själv och då började vi med relax musik efter sagan och sa att vi var utanför så hon inte vart rädd och då funkade det. Med lilla Nelly nu gör vi så att hon får vällingflaskan i ena handen sen nappen i andra o ibland relaxmusik sen stänger vi bara o går ut o hon somnar…
Ett tips är att flytta sig längre o längre bort från hans säng så man kanske börjar med att ligga bredvid i sängen, sen sitta bredvid sen på en stol bredvid o sen utanför…det brukar funka…
Hoppas det löser sig!
Det som Sandra skrev lät superbra tycker jag =) som sagt…tror det är bra att somna på plats liksom, annars kanske det blor helt "fel" för honom när han vaknar till. Äsch, jag kan ju inte så mycket om sovrutiner eftersom jag inte har barn, mentycler ändå jag har ganska mycket koll ändå, jobbar ju med det =) Kram!
När vår nattning känns hopplös när man känner att ingenting kommer funka så brukar vi (haha bara en av oss såklart!) lägga oss med Liam i hans säng och så somnar vi vartefter tillsammans. På så sätt slipper man att han går upp ur sängen hela tiden. Sen vaknar man lite yrvaken men lillkillen sover vidare. Jag tror också på att det är bra att barn somnar i sina egna sängar men tänk också på att alla barn är olika, också vi som föräldrar 🙂
Hej Sandra!Tack för en jätte-bra blogg,jag läser den VARJE dag och tycker att du skriver så mycket och så bra.Men nu till erat problem med Wilmers sovrutiner.Jag har själv fått sex barn och alltid låtit dom sova mellan oss,varför ska man göra en så stor grej av det bara för att det SKA vara så,jag kan förstå ifall det stör eran sömn men annars tycker jag att han kan sova hos er,det handlar ju oftast bara om en kort period,sen brukar det gå över.Han kommer knappast sova mellan er när han blir tonåring 😉 Kram
är det ba att såva i en sttl fram för tvn