Vilken konstig känsla det är att vakna upp och höra massa bilar utanför. (vi har sovit i min systers lägenhet i natt)
Vad snabbt man kommer i från stadslivet.
Men en sak är säker. Ibland kan man sakna det här med att bo i ”stan”.
Att ha 5 min in till city, att gå till jobet på 10 min, att kunna köpa snabbmat vart man vill, att kunna ta en spontanbio 5 min innan den börjar.
Fast inget i hela världen är bättre än att bo i sitt alldeles egna hus, att ha världens finaste son som väcker upp en på morgonen och det första man får se är det största leendet i världen.
Jag saknar min finaste lilla prins nu. Men han är i djurparken och har det bra med mormor och morfar, och moster Jenny & Jocke.
Jag ringde till honom nyss och han var överlycklig, för han skulle äta pannkaka. Mammas älskling.
Jag ska krama och pussa dig så mycket det bara går när jag ser dig sen.
Men nu ska vi snart hämta upp Magnus och Sofia. Vi ska käka lite brunch, och sen ska vi shoppa loss på Village.
Hittade en gammal bild i Jennys dator på sötnosen tillsammans med moster & morbror.
